Min blogg

Jag bloggar ju på egen hand vid sidan av också. Här har ni min blogg länkad:
Make A Wish
 
Ta en titt vettja!


Sällskap!

Nej, jag vill ha lite bloggsällskap! Tror ni att jag kan locka till mig Anique hit igen? ;)

Hamnat vilse?

Under gårdagen ska två hästar ha rymt ifrån en hage nere i närheten av Malmö. Hästarna sprang sedan ut på E6:an, i mottrafik. Ingen skadad i alla fall, men lite komiskt var det på något sätt. Det hade jag nog dock inte tyckt om något hade hänt :/



Fullärd ryttare?

Alla har väl hört att man inte är en "färdig" ryttare förrän man har ramlat av 100 gånger? Jag har insett att jag aldrig kommer att bli en färdigt ryttare i så fall.
Jag har ridit i lite mer än 6 år nu och ramlat av ungefär tio ggr totalt. Om jag ska ramla av 100 gånger i den här takten så kommer jag inte att vara en färdig ryttare förrän jag fyller typ 75!

Jag tror att jag ska låta bli att tro att det påstående är sant i fortsättningen...
Dessutom så tror jag inte att man KAN bli en fullärd ryttare. Det finns alltid saker att lära sig, grunder, skolor, detaljer och sitsförbättningar och massa andra tips och tricks på olika typer av hästar.
 
Det här var sist jag ramlade av. Mitt under lektionen så får min häst flipp (av fortfarande okänd anledning) och slänger av mig, haha!



Tillbaka??

Nu får jag ta mig i kragen!? Funderar på att komma igång med bloggandet igen. Startade en egen blogg nyligen som jag börjat skriva oftare på, men vore roligt att hålla igång denna också. Dock så skriver ju inte Annie här längre och Anique verkar ha glömt bort den här delen utav den virtuella världen.
Och själv slutade jag blogga här för typ två månader sedan av personliga skäl. Ibland blir inte allt som man tänkt sig här i livet! Men nu mår jag i alla fall bättre och är redo att ta nya tag!

Så vad säger ni? Here we go again!
Fortsätter blogga lite här till en början samtidigt som jag driver min egna blogg brevid. Så här har ni tjejen som är redo för en comeback!



 

check it out

http://thequeenofspades.blogg.se/

Om: Ridskolehästar - hoppning

Jag lovade ju att jag skulle blogga här emellanåt.
 
Detta är väl ytterligare ett åsiktsinlägg eller vad man skall säga!
 
Denna gången handlar det om ridskolehästar och ponnys. Att det finns enorma brister i skötsel och vård av hästar på många ridskolor vet vi ju redan så det tänkte jag inte ta upp just nu. Men när det kommer till utbildning av hästar till ridskoleverksamhet, vad ska vi fövänta oss där?
 
Många ridskolor annonserar ju om ridläger och då står det oftast något i stil med "Egen häst/ponny får gärna medtagas annars rider du på någon av ridskolans välutbildade hästar."
 
Då förväntar man kanske sig en häst som är välutbildad och i alla fall kan grunderna. I många fall så är väl de flesta ridskolehästar också grundutbildade. Sedan finns det undantag.
 
Jag tycker att en ridskolehäst skall kunna grunderna i både hoppning och dressyr, om inte hästarna kan grunderna hur ska då ryttaren kunna lära sig dem? Detta gäller framförallt för yngre ryttare, ryttare som fortfarande är under utveckling behöver hästar som är stabila och som kan hjälpa ryttaren att just utvecklas. För det är väl ändå så att i största mån är det hästarna (och ridlärarna) som skall utbilda ryttaren och inte tvärtom?
 
Är det okay att köpa in en unghäst till en ridskola - ja men då skall personalen ansvara för att hästen blir rätt utbildad och inteöverlåta det åt eleverna. Det är alltså personalens uppgift att se till att hästen lär sig grunderna i både dressyren och hoppningen genom tillridning. Sedan så är det klart att unghästen kan gå lektioner, men då kanske det passar sig bättre att den går med på mer "avancerade" lektioner där ryttarna kan mer. Då äldre/ mer erfarna ryttare kanske har ut något av att träna med en häst som kanske inte riktigt kan allt.
 
Är det okay att låta en häst som inte är ordentligt inhoppad gå med på lektion? - Det beror på. Återigen tycker jag att en ridskolehäst skall kunna grunderna i hoppning. Dvs i alla fall kunna gå att styra på och komma över några små hinder utan problem. Har man med en häst som inte är ordentligt inhoppad eller som kanske är väldigt osäker i hoppningen och kanske stannar ofta så tar det delvis en väldans massa tid från lektionen och de andra ryttarna. Delvis så tycker inte jag att ryttaren får ut något av att rida en sådan häst (beroende på i vilket utveckligsstadie ryttaren är). I många fall så finns det några oerfarna hästar på en ridskola som eleverna låts utbilda. Jag tycker som sagt att det inte är rätt då många elever behöver en häst (speciellt inom hoppningen) som är någorlunda stabil. Sedan kan vilken häst som helst stanna för att t.ex. ryttaren gör fel men då får han/hon något att reflektera över och ta lärdom av. Men vilken lärdom får man av en häst/ponny som man med hjälp av flera andra måste tvinga över ett hinder för att hästen antingen är osäker eller inte går att styra ordentligt? Hur påverkar det ens självkänsla?
 
Sådana hästar bör regelbundet ridas och hoppas av utbildad personal för att kunna bli bra och effektiva lektionshästar. Oftast kanske allt som krävs är lite tid och för att få stabila hållbara hästar som håller länge kan det kanske vara värt att lägga ner lite tid på tillridning (vilket givetvis gäller alla ridskolehästar).
 
Jag kan sammanfatta såhär: Jag tycker att varje ryttare (särskilt de yngre) har rätt till att få rida/hoppa med en häst/ponny som kan hoppa eftersom det är viktigt både för deras självkänsla och deras utveckling. Ridläraren skall inte behöva dra hästen över hindret för att barnen skall få hoppa.
 
Vuxna/mer erfarna ryttare kan ha ut något av att rida unghäst/ mer gröna hästar och i viss mån utbilda dem, men de yngre/mindre erfarna ryttarna skall slippa detta! Då de i första hand behöver tänka på att utbilda sig själva först.
 
Barn/yngre har inte byggt upp balansen än och skall inte behöva flyga av till höger och vänster bara för att hästen inte vill hoppa!
 
Ofta köper man en häst till en förening för att den har potential att bli en bra ridskolehäst. Men man glömmer ofta den lilla detaljen att det inte händer av sig själv utan att man måste lägga ner lite tid och arbete på det,
 
 
Ja mer sammanhängande än såhär blir det väl inte och i hoppningens anda bjuder jag på en bild när jag hoppar med min underbaraste Flinta.
 
 
 
Min häst är ju som bekant föredetta ridskolehäst. Han var inte känd för att tycka om att hoppa och kunde ofta stanna (när han inte var på humör då kunde han hoppa bra) Från det till - ja ni ser ju att kunna hoppa honom utan träns ens ^^ Lite tid, engagemang och kärlek är oftast allt man behöver.
 
over & out
 

Skolutflykt

Okej, nu lämnar jag hemmet. Ska på något som kallas Skolan Dag. Vet inte riktigt vad vi ska göra förutom att vi ska ut i skogen och gå, samt grilla korv. Har i alla fall tagit en släktings hund till låns över dagen som ska få följa med. Gör det hela lite mysigare för mig som är djurfantast.

Djur + Vänner + Lång promenad i skogen = Möjligheter till att bli en hyfsat bra dag.
 
Minns ni när man var liten och tog kort? Man blev jättenöjd om en del av motivet överhuvudtaget kom med på bilden. Den här bilden påminde mig om den tiden (förutom att den här bilden är tagen för ett halvår sedan). Jag vet att den är fail, därför jag var tvungen att ta just den ;)
 

 



Bra humör? Nja...

"I saw you
I wanted you
I got you
I liked you
I loved you
I lost you
I miss you"
 
Jag och mina medmänniskor vill inte alltid samma saker. Tyvärr är detta något som man i många syften lär sig den hårda vägen.
 



What would I do without them?

När man har det som värst är det enklare att se vad i livet man verkligen uppskattar. Men ska inte ta allt och alla för givet.

Jag hade kunnat vara helt utan vänner eller haft mängder av ytliga sådanna. Men istället så har jag vänner som jag kan lita på, som betyder något för mig, varesig jag träffar dom ofta eller i stort sätt aldrig, så finns dom där. En riktig vän finns alltid där för en och det känns underbart att veta att det finns människor som bryr sig om en. Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men mina vänner har alltid haft öppna armar för mig även när det har gått lång tid efter att vi setts. Jag är så glad att jag har dom, men vet att jag inte kan ta dom för givet.

Samma sak med hästarna. Jag uppskattar så sjukt mycket att jag har dom. Det är en extremt dyr sport, men trots det lägger mamma ut pengar på att jag ska få hålla på med det jag älskar. Hästarna är också underbara på sitt sätt, dom beter sig på det viset man förtjänar... men så är det väl med alla djur. Behandlar du dom på ett bra sätt så uppskattar dom dig, behandlar du dom illa visar dom ingen tillgivenhet och så enkelt är det.

Till skillnad ifrån människor så är djuren helt okomplicerade. Dom har alltid raka, lättförstådda anledningar till alla sina beteenden. Inga omvägar eller krångliga förklaringar som uteblir. Jag menar inte att människor är hopplösa, kommuniktionen och känslorna mellan oss är bara så mycket mer komplicerade.


Hästarna är fantaisktiska vänner när man bara behöver tröst, någon som lyssnar. Det bästa är dock att jag har både hästarna OCH mina nära mänskliga vänner till detta.

That´s everything for now
 



En olycka händer så lätt

Hade egentligen tänkt lägga ut bilder ifrån förra helgen då det var tävlingar i hästhoppning i stallet där jag rider, men det har inte riktigt blivit av. Jag satt i alla fall igår och kollade igenom tävlingsbilderna som jag fotograferade. Jag kan nog inte riktigt säga att jag var så noga med kvaliteten just då när jag ser på bilderna nu i efterhand, men skitsamma. Det var kul att fota i alla fall... dessutom är ridhus värsta tänkbara miljön att fota i.
 
I vilket fall, det jag egentligen tänkte skriva om är hur glad jag är att det är hjälm- och västtvång på juniorer i hoppning. När man tänker efter; hur många människor har räddats ifrån allvarliga skador med hjälp av den obligatoriska skyddsutrustningen? Väldigt många lär det ju vara!
 
I helgen skedde en liten olycka, eller en omkullridning rättare sagt, som fick mig att fundera lite på just det. På bilderna jag tog (beskurna väldigt mycket, därav den extremt dåliga kvalitén) så ser det ut som om hästen ska bryta både ben och nacke. Okej, kanske lite överdrivet, men ni fattar. Både ryttare och häst reste sig upp utan synliga skador efteråt, men man började ändå tänka på vad som kunde ha hänt om det hade gått illa.
 




Den här gången tar vi det ur ryttarens perspektiv; vad hade hänt om ryttaren istället hade blivit avslängd och landat med ryggen eller huvudet på bommen? Tänk på vad som hade kunnat hända om hon då inte hade säkerhetsväst respektive hjälm då. Många klagar på att det är så obekvämt och jobbigt med framför allt västen, men egentligen, är det inte värt det ifall olyckan väl är framme?
 



Bubbles

Living in my little bubble


Jag känner mig helt innesluten i mig själv, förstörs sakta inifrån och ut. Men jag klarar det... jag är tillräckligt stark för att ta mig igenom det här. Jag har mött motgångar förut och dom har gjort mig starkare. Jag klarar det här...




En sanning


Allt jag har att säga just nu är att jag kommer inte att blogga på samma sätt som vanligt. Oväntade saker händer i ens liv ibland, saker som vänder upp-och-ner på hela ens tillvaro.
 
Även om det känns som om du har det jobbigast i hela världen så är du inte ensam. Du är inte den första det händer. Andra har gått genomgått precis samma sak som du och kommit ut starkare på andra sidan efteråt. Du kommer att överleva precis som alla andra innan dig har gjort. Uppskatta det du har istället för att begrava dig i dina sorger, åtminstone så gott det går...
 



I felt them all







Jag vill så gärna tro att det är så här....




Today, tomorrow or yesterday

 
Idag kommer hovslagaren äntligen! Blir skönt att han äntligen får fixar hovarna så att jag kan se hur han går efter det. Om allt går väl så kan jag börja skritta honom till helgen! Det ska bli riktigt skönt!
 
Eftersom uppdateringen här är så dålig från vissa *ehum* så har jag skaffat mig en egen blogg. Kommer väl att slänga in ett inlägg här då & då kanske, men då kommer jag antagligen bara skriva om hästar.
 
 
That's all ladies and gentlemen!
 
over & out