Be this, be that

Åh! Igår sade jag äntligen upp min boxplats på Nygård och FAN vad gött det känns! Tyvärr är det ju två månaders uppsägning så jag kan ju inte flytta Flinta förän sista september men i alla fall. Det är ju inte så att jag har hittat något nytt ställe än heller. Jag ska om en liten stund åka och kolla på ett ställe som ligger lite utanför Alingsås.
 
Jag har ju länge haft funderingar på att flytta och efter den senaste tiden har längtan att komma därifrån bara ökat och igår var det verkligen droppen. Jag sade upp boxen, jag är så trött på stämningen och sättet jag blir bemött på. Sedan är hagarna verkligen kassa och som jag sagt förut, det finns inte så många ställen att rida ut på. Dessuom flyttar ju många i privatstallet, eller ja de har flyttat! De som är kvar kommer man ju såklart att sakna, inget snack om saken MEN de är också det enda jag kommer att sakna med Nygård. Jag trodde det skulle bli svårare, jag har ju ridit där i 9 år först på ridskolan då och sedan med Flinta.
 
Men jag känner att jag kommer faktiskt inte att sakna anläggningen ett enda dugg! Desutom så blir det skönt för Flinta som efter nästan 16 år där uppe kan säga bye bye till Nygård FÖR ALLTID!  Jag tror faktiskt han ha tröttnat på att stå där också!
 
Nu på Söndag blir det ju Horla också så då kommer vi bort därifrån en vecka i alla fall! Längtar ännumer nu! Jag orkar liksom inte gå in på alla detaljer om varför jag flyttar, det är som sagt bemötandet minst lika mycket som de dåliga hagarna och bristen på uterittvägar.
 
Jag hoppas verkligen att jag kan hitta en hagkompis till Flinta på det nya stället (vart det än blir) för han har verkligen varit lycklig att få gå med ponnybuset. Hade omständigheterna varit annorlunda hade ponnyn nog fått följa med (haha om ridskolan gått med på det vilket jag verkligen tvivlar på). Dom är inte ens tacksamma för att vi tog oss an ponnyn i sommar och ja du frågan är ju om vi inte bara förlänger hans lidande. Han har visserligen haft det relativt gött i sommar men om det som vi påbörjat inte blir underhållet kommer ju han att förfalla igen. Och det har jag inte ork att se- Ytterligare en anledning till att jag vill komma bort därifrån. 
 
Man fäster sig oerhört för de små liven. Ponnyn hade inte levat om inte jag och Carro tagit oss an honom i sommar utan han skulle fått springa på Trapalandas gröna ängar...
 
Nåväl detaljerat inlägg om allt detta utlovas, nu måste jag klä på ig för snart kommer Nell och Joanna som jag skall följa med och kolla stall!
 
 
Treasure the magic of the moments you have together <3
 
// Annie
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback