Om: Ridskolehästar - hoppning

Jag lovade ju att jag skulle blogga här emellanåt.
 
Detta är väl ytterligare ett åsiktsinlägg eller vad man skall säga!
 
Denna gången handlar det om ridskolehästar och ponnys. Att det finns enorma brister i skötsel och vård av hästar på många ridskolor vet vi ju redan så det tänkte jag inte ta upp just nu. Men när det kommer till utbildning av hästar till ridskoleverksamhet, vad ska vi fövänta oss där?
 
Många ridskolor annonserar ju om ridläger och då står det oftast något i stil med "Egen häst/ponny får gärna medtagas annars rider du på någon av ridskolans välutbildade hästar."
 
Då förväntar man kanske sig en häst som är välutbildad och i alla fall kan grunderna. I många fall så är väl de flesta ridskolehästar också grundutbildade. Sedan finns det undantag.
 
Jag tycker att en ridskolehäst skall kunna grunderna i både hoppning och dressyr, om inte hästarna kan grunderna hur ska då ryttaren kunna lära sig dem? Detta gäller framförallt för yngre ryttare, ryttare som fortfarande är under utveckling behöver hästar som är stabila och som kan hjälpa ryttaren att just utvecklas. För det är väl ändå så att i största mån är det hästarna (och ridlärarna) som skall utbilda ryttaren och inte tvärtom?
 
Är det okay att köpa in en unghäst till en ridskola - ja men då skall personalen ansvara för att hästen blir rätt utbildad och inteöverlåta det åt eleverna. Det är alltså personalens uppgift att se till att hästen lär sig grunderna i både dressyren och hoppningen genom tillridning. Sedan så är det klart att unghästen kan gå lektioner, men då kanske det passar sig bättre att den går med på mer "avancerade" lektioner där ryttarna kan mer. Då äldre/ mer erfarna ryttare kanske har ut något av att träna med en häst som kanske inte riktigt kan allt.
 
Är det okay att låta en häst som inte är ordentligt inhoppad gå med på lektion? - Det beror på. Återigen tycker jag att en ridskolehäst skall kunna grunderna i hoppning. Dvs i alla fall kunna gå att styra på och komma över några små hinder utan problem. Har man med en häst som inte är ordentligt inhoppad eller som kanske är väldigt osäker i hoppningen och kanske stannar ofta så tar det delvis en väldans massa tid från lektionen och de andra ryttarna. Delvis så tycker inte jag att ryttaren får ut något av att rida en sådan häst (beroende på i vilket utveckligsstadie ryttaren är). I många fall så finns det några oerfarna hästar på en ridskola som eleverna låts utbilda. Jag tycker som sagt att det inte är rätt då många elever behöver en häst (speciellt inom hoppningen) som är någorlunda stabil. Sedan kan vilken häst som helst stanna för att t.ex. ryttaren gör fel men då får han/hon något att reflektera över och ta lärdom av. Men vilken lärdom får man av en häst/ponny som man med hjälp av flera andra måste tvinga över ett hinder för att hästen antingen är osäker eller inte går att styra ordentligt? Hur påverkar det ens självkänsla?
 
Sådana hästar bör regelbundet ridas och hoppas av utbildad personal för att kunna bli bra och effektiva lektionshästar. Oftast kanske allt som krävs är lite tid och för att få stabila hållbara hästar som håller länge kan det kanske vara värt att lägga ner lite tid på tillridning (vilket givetvis gäller alla ridskolehästar).
 
Jag kan sammanfatta såhär: Jag tycker att varje ryttare (särskilt de yngre) har rätt till att få rida/hoppa med en häst/ponny som kan hoppa eftersom det är viktigt både för deras självkänsla och deras utveckling. Ridläraren skall inte behöva dra hästen över hindret för att barnen skall få hoppa.
 
Vuxna/mer erfarna ryttare kan ha ut något av att rida unghäst/ mer gröna hästar och i viss mån utbilda dem, men de yngre/mindre erfarna ryttarna skall slippa detta! Då de i första hand behöver tänka på att utbilda sig själva först.
 
Barn/yngre har inte byggt upp balansen än och skall inte behöva flyga av till höger och vänster bara för att hästen inte vill hoppa!
 
Ofta köper man en häst till en förening för att den har potential att bli en bra ridskolehäst. Men man glömmer ofta den lilla detaljen att det inte händer av sig själv utan att man måste lägga ner lite tid och arbete på det,
 
 
Ja mer sammanhängande än såhär blir det väl inte och i hoppningens anda bjuder jag på en bild när jag hoppar med min underbaraste Flinta.
 
 
 
Min häst är ju som bekant föredetta ridskolehäst. Han var inte känd för att tycka om att hoppa och kunde ofta stanna (när han inte var på humör då kunde han hoppa bra) Från det till - ja ni ser ju att kunna hoppa honom utan träns ens ^^ Lite tid, engagemang och kärlek är oftast allt man behöver.
 
over & out
 

Skolutflykt

Okej, nu lämnar jag hemmet. Ska på något som kallas Skolan Dag. Vet inte riktigt vad vi ska göra förutom att vi ska ut i skogen och gå, samt grilla korv. Har i alla fall tagit en släktings hund till låns över dagen som ska få följa med. Gör det hela lite mysigare för mig som är djurfantast.

Djur + Vänner + Lång promenad i skogen = Möjligheter till att bli en hyfsat bra dag.
 
Minns ni när man var liten och tog kort? Man blev jättenöjd om en del av motivet överhuvudtaget kom med på bilden. Den här bilden påminde mig om den tiden (förutom att den här bilden är tagen för ett halvår sedan). Jag vet att den är fail, därför jag var tvungen att ta just den ;)
 

 



Bra humör? Nja...

"I saw you
I wanted you
I got you
I liked you
I loved you
I lost you
I miss you"
 
Jag och mina medmänniskor vill inte alltid samma saker. Tyvärr är detta något som man i många syften lär sig den hårda vägen.
 



What would I do without them?

När man har det som värst är det enklare att se vad i livet man verkligen uppskattar. Men ska inte ta allt och alla för givet.

Jag hade kunnat vara helt utan vänner eller haft mängder av ytliga sådanna. Men istället så har jag vänner som jag kan lita på, som betyder något för mig, varesig jag träffar dom ofta eller i stort sätt aldrig, så finns dom där. En riktig vän finns alltid där för en och det känns underbart att veta att det finns människor som bryr sig om en. Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men mina vänner har alltid haft öppna armar för mig även när det har gått lång tid efter att vi setts. Jag är så glad att jag har dom, men vet att jag inte kan ta dom för givet.

Samma sak med hästarna. Jag uppskattar så sjukt mycket att jag har dom. Det är en extremt dyr sport, men trots det lägger mamma ut pengar på att jag ska få hålla på med det jag älskar. Hästarna är också underbara på sitt sätt, dom beter sig på det viset man förtjänar... men så är det väl med alla djur. Behandlar du dom på ett bra sätt så uppskattar dom dig, behandlar du dom illa visar dom ingen tillgivenhet och så enkelt är det.

Till skillnad ifrån människor så är djuren helt okomplicerade. Dom har alltid raka, lättförstådda anledningar till alla sina beteenden. Inga omvägar eller krångliga förklaringar som uteblir. Jag menar inte att människor är hopplösa, kommuniktionen och känslorna mellan oss är bara så mycket mer komplicerade.


Hästarna är fantaisktiska vänner när man bara behöver tröst, någon som lyssnar. Det bästa är dock att jag har både hästarna OCH mina nära mänskliga vänner till detta.

That´s everything for now
 



En olycka händer så lätt

Hade egentligen tänkt lägga ut bilder ifrån förra helgen då det var tävlingar i hästhoppning i stallet där jag rider, men det har inte riktigt blivit av. Jag satt i alla fall igår och kollade igenom tävlingsbilderna som jag fotograferade. Jag kan nog inte riktigt säga att jag var så noga med kvaliteten just då när jag ser på bilderna nu i efterhand, men skitsamma. Det var kul att fota i alla fall... dessutom är ridhus värsta tänkbara miljön att fota i.
 
I vilket fall, det jag egentligen tänkte skriva om är hur glad jag är att det är hjälm- och västtvång på juniorer i hoppning. När man tänker efter; hur många människor har räddats ifrån allvarliga skador med hjälp av den obligatoriska skyddsutrustningen? Väldigt många lär det ju vara!
 
I helgen skedde en liten olycka, eller en omkullridning rättare sagt, som fick mig att fundera lite på just det. På bilderna jag tog (beskurna väldigt mycket, därav den extremt dåliga kvalitén) så ser det ut som om hästen ska bryta både ben och nacke. Okej, kanske lite överdrivet, men ni fattar. Både ryttare och häst reste sig upp utan synliga skador efteråt, men man började ändå tänka på vad som kunde ha hänt om det hade gått illa.
 




Den här gången tar vi det ur ryttarens perspektiv; vad hade hänt om ryttaren istället hade blivit avslängd och landat med ryggen eller huvudet på bommen? Tänk på vad som hade kunnat hända om hon då inte hade säkerhetsväst respektive hjälm då. Många klagar på att det är så obekvämt och jobbigt med framför allt västen, men egentligen, är det inte värt det ifall olyckan väl är framme?
 



Bubbles

Living in my little bubble


Jag känner mig helt innesluten i mig själv, förstörs sakta inifrån och ut. Men jag klarar det... jag är tillräckligt stark för att ta mig igenom det här. Jag har mött motgångar förut och dom har gjort mig starkare. Jag klarar det här...




En sanning


Allt jag har att säga just nu är att jag kommer inte att blogga på samma sätt som vanligt. Oväntade saker händer i ens liv ibland, saker som vänder upp-och-ner på hela ens tillvaro.
 
Även om det känns som om du har det jobbigast i hela världen så är du inte ensam. Du är inte den första det händer. Andra har gått genomgått precis samma sak som du och kommit ut starkare på andra sidan efteråt. Du kommer att överleva precis som alla andra innan dig har gjort. Uppskatta det du har istället för att begrava dig i dina sorger, åtminstone så gott det går...
 



I felt them all







Jag vill så gärna tro att det är så här....




Today, tomorrow or yesterday

 
Idag kommer hovslagaren äntligen! Blir skönt att han äntligen får fixar hovarna så att jag kan se hur han går efter det. Om allt går väl så kan jag börja skritta honom till helgen! Det ska bli riktigt skönt!
 
Eftersom uppdateringen här är så dålig från vissa *ehum* så har jag skaffat mig en egen blogg. Kommer väl att slänga in ett inlägg här då & då kanske, men då kommer jag antagligen bara skriva om hästar.
 
 
That's all ladies and gentlemen!
 
over & out

Kreativitet

Jag har allt varit lite kreativ idag... Fortsätter med det i sömlöshetens anda.

Musik, samt ord att leka med mhm!

over & out

Helgtjänst

I helgen blir det en del tid i stallet. Ska ha helgtjänst idag på eftermiddagen och imorn ska jag upp kl 6 för att ha f.m helgtjänt. Lite segt men behöver även ha något att göra då jag känner att jag har blivit väldigt lat! (ännu latare än vad jag var.) Sen är det även skönt att göra något där man inte behöver tänka på vardagliga saker. 
 

Goooogle :-D

 
Awesome!
 
Strax bär det av till stallet och fixa. Än har hovslagaren inte hört av sig :-( Orkar inte! Vill att han ska bli skodd NU tack! För hans skull!
 
Ah well
 
over and out

The rockin' continues

Idag har jag inte gjort mycket.
 
Stallet: Prommenixat med pållen runt den fina travbanan! (Gaaalet sugen på att rida där) Flinta går lite halvstapligt för hans framhovar är långa som synden. Men har jag tur så kommer hovslagaren i morgon eller på söndag - tja eller någon annan dag om jag har mindre tur. Har inte vågat göra något åt dem under tiden han har haft ont i tassarna. Dessutom är det kanske bara 4-5 veckor sedan han skoddes sist! Ogräs växer dom som!
 


 
Jo visst ja, målat har jag gjort, även om jag blev väldigt missnöjd så var det ändå mysigt!
 
Som sagt INTE nöjd. blev inte alls som jag ville ha den men aja...
 
 
 
Sedan har kvällen avslutats med Dobidoo och Skavlan. Mhm, jag tycker om honom, han är mysig :-)
 
 
Sist (och absolut inte minst) lite schysst musik på YT!
 
Önskar er alla en godnatt och avslutar med ett sådant där awesome YT-klipp!
 
 
 
Over & out

I'm back!

Hej allihopa! Känner att jag har fått tillbaka blogglusten igen så nu köra jag förhoppingsvis igång igen :)
 
Tror att jag behövde en paus. Jag är en sån som behöver lite tid på sig att smälta vissa saker.
 
 
/Anique

Lång eller kort?

Nu kära vänner (och o-kära ovänner),
kommer ett lite seriösare inlägg från min sida. Eller som Becca skulle kalla det - ett åsiktsinlägg.
 
Denna gång handlar det om manar! Lång eller kort man på en häst?
 
Jag säger - beror helt och hållet på vad man har hästen till!
 
Själv är jag väldigt förtjust i långa manar på hästar, men då ska manarna skötas annars kan man faktiskt lika gärna klippa av dem! Sedan så beror det givetvis på om man t.ex. tävlar, då kan det vara lättare att ha en kort, lättskött man på hästen.
På en hopphäst/ponny kan jag tycka att det är snyggt mer kort och lite busig man. Kort man kan se lite "sportigt" ut och det kan passa framförallt ponnyer.
En dressyrhäst är det kanske lättare att ha längre man på då man alltid kan fläta manen på tävlingar, men oftast så väljer folk att ha kortare man och knoppa, vilket också är otroligt snyggt!
 
Sedan beror det lite granna på hur hästen ser ut och lite vilken ras det är.

Fjordingar skall enligt mig ha kort "tuppkam" Det är det allra snyggaste, för tänk er en fjördhäst i lång man?
Nordsvenskar skall ha lång man, det är otrolig vackert och passar till deras grovlek tycker jag! Ni kan ju bara tänka er hur en nordsvensk skulle se ut i kort eller stubbad man?
 
Sedan på en ridskola kan jag förstå att man håller manarna korta då det inte finns garantier för att de sköts ordentligen. Många gånger slarvas det med ryktningen pga. att man har bråttom och då är det smidigast att ha kort man.
 
Som ni vet sparar jag ju manen på min gamling. Jag tycker att han passar mycket bättre i lång man än i kort. Givet att han inte var särskillt snygg med halvlång man som bara gick ner över halva halsen. Men den måste ju vara så lång också för att kunna växa ;-) Jag tycker att den långa manen också gör min hästs "fångnacke" mindre markant och det är snyggt. Dessutom älskar jag att göra flätor och annat, samt att jag bara "hobbyrider" honom eftersom han faktiskt är 23. Och då kan det ju vara helt okay att ha lång man :-)
 
Men enligt vissa så är det ju inte alls okay att ha lång man alls. Det fick jag också höra. Diverse kommentarer mest från personalen på det gamla stallet (fuck vad skönt det känns att skriva "det gamla stallet") Något som jag kan tycka var väldigt onödigt, även om kommentarena kanske var menade som "skämt" så lät det överlag bara drygt och var enligt mig totalt onödigt då det var det enda jag fick höra om min häst. Iofs så sporrade det bara mig att låta manen bli ännu längre. ;-)
 
Sedan kan man ju undra hur smart det är för personalen att klanka ner på dom som betalar för att ha sina hästar uppstallade där. Även om det nu är "på skämt" så är det inte alltid så roligt! Ett positivt bemötande är ju vad man gärna som hyresgäst vill ha!
 
Men nog om det och tillbaka till ämnet;
Kan sammanfatta det såhär: Jag tycker att det är upp till varje hästägare att bestämma hur man vill ha manen (förutsatt att man sköter den). Man skall acceptera att alla tycker olika helt enkelt!
 
Men även om det är okay att klippa manen på en häst så är det dödsstraff på att klippa pannluggen! Man kan på sin höjd toppa den lite grann! ;-)
 

Nej kort lugg är INTE okay! Det är så fult att jag spyr! Började nästan gråta när jag fick syn på detta. Detta är från när Flinta fortfarande var ridskolehäst.
Tyvärr växer luggar långsamt, men som ni ser så han han i alla fall längre lugg idag!!

Ehum! Need I say more? Högra bilden är från i vintras dessutom. Nu har han lite längre man ändå :-D
 
Hah och en rolig sak när det gäller längden på manar. Det var så jag blev erbjuden att köpa Flinta från början.
Jag stod och ryktade honom och då kom M och sa:
"Vad lång man han har fått." Jag ville verkligen inte att hon skulle klippa av den.och höll inte alls med.
"Om du köper honom så lovar jag att inte klippa av manen. 2000kr!" Sagt och gjort dagen därpå (en torsdag) sade jag att jag skulle köpa honom och tre dagar senare (söndag 12/12-10) så skrev vi kontrakt och Flinta var min!! Sedan dess så har jag inte klippt manen och M har inte kunnat göra något åt saken, även om det säkert kliat i hennes fingrar ;-)
 


Ja och såhär "lång" man hade Flinta när jag köpte honom. Bilderna är från första dagen som min häst. Första lilla skritturen :-D <3
 
Over & out
 

Chilipulver---

---- Kan väl vara en bra rubrik.
 
Jag är väldigt trött just nu och sov en stund på eftermiddagen för att komma i kapp mig. Har sovit otroligt dålig det senaste! Och i natt somnade jag kanske halv tre och ändå vaknade jag kl halv sju.
 
Varit i stallet såklart och Flinta var överlycklig att få komma ut. Nu fick han bara vara ute till lunch (fast de kommer ut ca halv sju) för vi får ta det lite försiktigt i början. Det blir ju mycket nytt för honom hela tiden och han är lite trött i huvudet.
 
Hovslagaren skulle försöka komma i helgen och sko honom (Y). Det innebär att jag kanske kan börja rida (skritta) i nästa vecka. Antagligen i slutet eftersom jag vill att det går ett par dagar efter skoning så att jag kan se att han inte bli ömfotad av själva verkningen.
 
Ah, well förhoppningsvis går allt bra. Vi får väl se! Är grymt sugen på att rida på travbanan som finns :-D Men jag kommer säkert att bara skritta i minst en vecka! Säkert mer! Jag tänker ta det väldigt långsamt med själva igång sättningen just på grund av att han är så gammal!
 
 
Glad Häst Ute I Hagen :-)
 
Nu tänkte jag chilla lite och kolla klart på MOONSHOT som jag började kolla på förut :-)
 
over & out

Ridlektion

Igår hade jag min ridlektion för veckan. Det blev inte riktigt som jag trodde, jag red inte Kadoor som planerat. Istälelt fick jag testa en häst som var ny för mig. Jag hade blivit tilldelad Hugin, en femårig fjording som bara varit på ridskolan ett kort tag.

En riktig gosegris var han. Stod och kela och buffa hela tiden, lite nafsig i boxen dock (men sådanna är ju dom flesta unghästarna någon period i livet).
Han var väldigt speciell att rida, inte på något negativt sätt utan positivt. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att han kändes annorlunda med honom men i alla fall.
Han var känslig för drivande skänkeln och mjuk i munnen. Lite krångligare var det dock med sidförande skänkel som han inte riktigt ville gå undan helt för. Men han hade inga större problem med att samla sig även om han gärna sprang på i hög hastighet.

Vi red mycket på stora volter och gjorde mycket skänkelvikningar. På volterna gick han ganska bra medan skänkelvikningarna inte blev riktigt lika lyckade. Men som jag sa sidförande skänkel funkade inte till 100%. Får jobba med det mycket som uppvärmning nästa gång jag rider honom.
Men jag skulle mer än gärna rida denna lilla killen igen.


Hugin kommer fram och hälsar i hagen i sommras
 



How ?

How can people so easily forgive?
Do they forget?
How can they let them live?
Without regret.
 
Defend guilt
prosecute innocense
Tear down the defence
and the walls they built
'
 
over and out.
 
 
 
 

FUCK YOU!

 
 
Orkar inte
 
 
Saknar sommaren, Då fanns det hopp om livet. Nu finns ingenting....
 
Bilden är rätt passande ändå, för de är vad som är i mina tankar mycket just nu...
 
One of you is still breathing....
 
Den dagen Flinta försvinner tänker jag sluta med hästar. Egentligen har jag ingen motivation nu heller, men jag sviker inte min bästa vän !
Jag tror inte riktigt folk kan förstå hur mycket en sådan sak kan påverka någon men jag lovar att det kan påverka en hel del.
 
Jag har alltid älskat hästar och allt som har med hästar att göra men nu känns det mer som att där jag bara fann lycka och glädje i hästarna finner jag nu bara sorg och smärta. Mycket beror på det som hänt den senaste tiden såklart. Helst av allt hade jag nog velat lägga ner allt nu och komma bort från hästvärlden ett tag.
 
Men som jag sa, aldrig sviker jag min allra bästa vän. Jag älskar honom över allt annat på denna jorden och hoppas innerligt att jag ska klara av att ta hand om honom (ekonomiskt) tills den dagen han dör.
 
Han är frisk nu och så fort hovslagaren har fixat hans hovar (sen beroende på om han ömmar efter han blivit skodd) så kan jag så smått börja sätta igång honom. Jag gissar att Flinta kommer bli överlycklig. Han är allt bra rastlöst men ska få komma ut i morgon.
 
Även om det nya stallet är väldigt tomt så känns det i alla fall mkt bättre att åka upp dit än det gjorde att åka upp till Nygård det sista.
 
Självklart saknar jag alla kompisar från "det gamla stallet" Det var alltid trevligt att det jämt fanns folk att prata med. Och man var sällan ensam även om jag just nu faktiskt njuter av att vara ensam i stallet. Bara jag & Flinta, det känns rätt på något sätt, för jag kan på något vis kommunicera med honom också. Det är något folk har svårt att förstå men jag och Flinta förstår varandra väldigt bra. Vi har någon sorts band.
 
Det är nog något som retar vissa haha...
 


Världens finaste ponnyhäst <3
 
 
over and out!
 
 
 

I call it a night

Nu orkar jag inte försöka sitta och skriva längre för min höft gör så förbannat ont! Så jag lägger mig i stället...
 

Paus, rewind & play

Tar en liten paus nu i från allt städande.
 
Har städat sen tidigt i morse (nåväl tidigt för att vara mig i alla fall.) Någon sorts rastlöshet infann sig och jag kunde inte ligga kvar i sängen. Tog en sväng till stallet runt lunch för att kolla till hästen och fixa.
 
Flinta är nu officiellt symptomfri och friskförklarad av mig hehe, nä men han rör sig helt normalt nu. Det blir att ringa hovslagaren snarast och i övermorgon får Flinta komma ut i en hage :-)
 
Åkte bussen upp faktiskt till stallet idag för att testa det. Går relativt många bussar. 
 
Fortsatte städa när jag kom hem och är så gott som klar nu men har dammsugning och sånt kvar. Ah, well.
 
Tänkte försöka skriva lite också, får väl se hur det går för jag hatar hatar hatar att skriva på svenska.... Men jag har ingen sådan tur att jag har någon förälder från typ Storbrittanien så att jag kan inte bra engelska så jag har inget val...
 

Ah well,
 
over and out

Hur var det nu med kreativiteten nu då?

Jag har verkligen inte haft något speciellt för mig det sista, vilket gör att jag inte direkt kan skriva inlägg om vad jag gör. Allra minst med hästarna då jag nästan inte varit någonting i stallet senaste tiden, bara tisdagarna senaste veckorna när jag har mina ridlektioner.
Så i alla fall, nu har jag suttit och funderat på vad jag ska skriva om. Och gissa vad, jag kom inte fram till någon tillräckligt bra idé. Min plan för resten av denna sena kväll är att finna min kreativa sida igen... vad det gäller skrift i alla fall.
 
Istället för att ha en skriftligt kreativ sida idag så har jag varit kreativt bildskapande. Tecknat lite hästar i olika stilar, både ralistiska och fantasy-inspirerade. Tänkte lägga upp bilder på dom först, men så insåg jag att jag inte har kameran här. Den ligger i mitt andra rum (skilda föräldrar). Men jaja, kommer säkert upp andra tillfällen att visa lite sånt senare.

Bara för att jag alltid vill ha inlägg med bilder; här har ni en bild som inte ens har med inlägget att göra, men i alla fall. En bild på hästen Pia som hon kallas (heter egentligen Rodwella) som ägs av ridskolan.


 



Jag orkar inte...

..... Suck
 
Jag trodde jag kunde sluta bry mig men det går tydligen inte...
 
Flinta mår i alla fall bra och var pigg och glad som vanligt. Han kan säkert börja gå ut nästa vecka. Får ringa hovslagaren också och be att han fixar hans hovar. Kan väl vara värt att göra det ett tag innan vi börjar sätta igång honom. Eller vi & vi, jag.
 
Han var väldigt gosig och glad att se mig när jag kom. men det är klart jag är ju hans trygghet i den nya tillvaron. Han stod så snällt och sov när jag mockade och fixade. En kortis promenad för att kolla in det nya stället blev det också.
 
Själv så cyklade jag till stallet faktiskt. Var inte så fasligt långt, kasst för höfterna dock. Såklart blåser det världens motvind på vägen hem.. Mhm...

 
over and out.
 
 

Peace, love & hate

Har en väldigt stor hatkärlek till Youtube. Älskar att det finns så otroligt mycket att titta på, men hatar att det är så lätt att fastna där och se på klipp efter klipp när man egentligen har annat att göra. *suck* Jag skulle kunna sitta dagar i sträck... Men nu är det dags att bege sig till stallet och se hur Flinta har det.
 
Först kanske jag ska klä på mig och sådant. Ah, well...
 
Försöker skriva men det går verkligen inte bra att skriva på svenska. Allt låter så fel och jag får allt som oftast slå upp engelska ord för att jag inte kommer ihåg vad de heter på svenska (skäms lite).
 
Har en story (eller som det så fint heter på svenska; berättelse) som jag tror lite på i alla fall men vi får se om det blir något av den.
Det värsta är ju att jag tycker att en bra berättelse ska sluta mer eller mindre olyckligt hehe frågan är hur många som håller med.
 
Do not dwell.
 
// Annie
 
ps. Morgonfrisyrer hehe...,
 
 

For now

Nöjer jag mig med att skriva att :
 
Allt gick utmärkt när vi flyttade Flinta! Han gick på transporten utan en ansats till att bråka. Han fann sig snabbt tillrätta i det nya stallet och jag fick med Klaras hjälp ordning på alla grejer i sadelkammaren!
 
Känns underbart att äntligen fått bort Flinta från Nygård. Anledningarna är många. Jag själv mår gott av att komma därifrån också tror jag. Sedan är Flinta ganska bra nu. Bara bakhovarna som ömmar lite och sedan är han väl stel. Men han går ganska bra och verkar pigg & glad för övrigt. Så om kanske två veckor eller något kanske jag kan börja sätta i gång honom. Hoppas på det i alla fall.
 
Jag bryter trenden och skriver inte mer nu utan bjuder på en del bilder! Vill även tacka Elouise som ställde upp och körde! Underbara snälla människa :-)
 
 
 





Over and out !

Pessoabett

Det har under en lång tid nu pågått vilda disskussioner kring pessoabettet och dess inverkan på hästen. Så nu tänkte jag ta upp det här.

Låt oss börja med lite historia. Det så kallade "pessoa"-bettet tror många att det var den kända hoppryttaren Nelson Pessoa som designade. Men så är inte fallet. Nelson Pessoa däremot den som introducerade bettet i Sverige.
Det riktiga namnet för bettet är "Dutch Gag" och är alltså ursprungligen ett Holländskt hissbett. Det användes från början på körhästar.


Bilden är lånad ifrån Hööks hemsida


Okej, här kommer då bettets inverkan i korta drag.
Hittade en jättebra animering på vad som händer när du tar ett tygeltag med ett pessoabett i hästens mun. Om man skulle ha tygeln i den allra nedersta ringen på ett pessoa skulle inverkan givetvis bli mycket skarpare än vad animeringen visar.
Det som händer är i alla fall att:
1. Mungipan dras upp ordentligt (vilket i sort sett alla bett orsakar, men det blir lite kraftigare med pessoabett)
2. Sidstycket dras framåt/nedåt. Och eftersom att sidstycket är fäst i nackstycket så ger ett tygeltaget ett kraftigt tryck på hästens nacke. I hästens nacke finns flertalet väldigt känsliga nerver, så ett tryck på hästens nacke upplevs som ett stort obehag. Ofta försöker hästen motverka obehaget med att sänka nacken/huvudet lite och många använder detta som "hjälp" (fusk enligt mig) för att få hästen att gå i form.
3. Hela bettet vrids om inne i munnen.

Bildkälla: http://migrated.ifokus.se/uploads/6e4/6e406163bc96b2a89962e361682ac2dd/pessoa-pop-eye2.gif

Sådär, nu kanske ni vet lite mer om detta bettets inverkan på hästen. Många tycker att trots konsekvenserna så är detta ett effektivt bett på "heta" hästar. Och jag säger inte att dom har fel, nog kan det vara effektivt men min fråga är: "Vill man utsätta sin häst för detta obehaget?"
Tänk på det. Nu låter jag var och en ha sin egen åsikt om dessa betten. Men själv tycker jag inte att dessa ska användas av vem som helst. Är man för hård på handen så är det speciellt uppmuntrande för hästen. Tack för mig!
 



Today's the day

Idag går flyttlasset! Äntligen! Det ska bli så skönt!


RSS 2.0