Motivation

Jag har inte varit sådär super motiverad till saker de senaste tiden. Ibland har jag sånna dipper och det är verkligen inte så kul, jag tror inte jag är den ända.
 
 
Anledningen till att jag är lite deppad/omotiverad är nog för att det inte går så jätte bra med ridningen just nu. Jag är en sådan person som påverkas mycket av hästarna och ridningen - även andra saker såklart men till största delen så är det de två sakerna. Jag kan bli helt överlycklig när det går bra i ridningen och då är jag helt motiverad till allt! Då får jag lite "hyperattacker" och är bara allmänt glad. Men så glad som jag kan bli, så ledsen kan jag också bli. När det går dåligt och jag känner att jag inte utvecklas eller bara får dåliga eller okej ridpass under en längre period då blir det så. Det påverkar mig inte bara i ridningen men utan i alla (de flesta) sakerna.
 
 
Just nu är jag som sagt inne i en sådan "omotiverad" period. Jag ligger mest och degar hela tiden. Källan till den här "dippen" är nog att jag inte är där jag hoppades på. Allt från att jag inte har tävlat i sommar till att när jag var 10 år och sa att jag skulle rida ett SM när jag var femton år. Planen var ju att jag antagligen skulle tävla i sommar, men så flyttade ju hästen. För mig är det lätt att jag börjar tänka alldeles för mycket och fantiserar över hur jag skulle vilja ha mitt liv, hur många hästar jag skulle ha, vilka tävlingar jag skulle åka på, hur jag skulle lägga upp det med skolan och seglingen med mera. Men det tänkande gör mig bara olycklig! Jag måste lära mig att njuta av det jag har. Jag måste dra åt mig de sakerna jag vill ha och det jag vill uppnå. Det är dock bra mycket lättare att säga en att göra. 
 
 
Det jag vill börja med är i alla fall ett väldigt bra ridpass. Där jag liksom får en "wow" känsla. När jag red Winsly hade vi lite dipper här och var men det gick ofta över fort och när vi hade dipper så kom det ofta "wow" moment efteråt. Men nu har jag inte haft det och när jag red Whisper så hade jag några "wow" ridpass men de flesta var "okej", det leder till att mitt självförtroende ligger och skrapar lite i botten. Jag tror inte så mycket på mig själv som ryttare, att jag inte klarar att rida de hästarna jag rider osv. Men det här är defintivt något jag ska ändra på! Skolan börjar den 22 (hjälp) och innan dess så ska min motivation vara på topp, eller åtminstone bra! Jag ska leta efter en ny häst att rida som jag sedan kan tävla och komma upp i klasserna med.
 
Är det någon mer som har det som jag att hästarna påverkar ens vardag och motivation väldigt mycket?
 

/Anique
 
 

Längdhinder hemma

Något jag har funderat lite på är längdhinder hemma, hur ofta man använder de. 
 
Jag är en sån som inte alls gillar att släpa fram hinder - dock älskar jag att hoppa, haha. På ridskolan jag rider och där även Whisper stog innan måste man vara över 18 år eller ha med en myndig person om man ska hoppa. På grund av detta red jag oftast bara med bommar. När jag väl hoppade så var det oftast Annie som var med (eller Sara). När Annie var med så har jag oftast bärt fram hindren själv. Men det gör ont när jag bär tunga bommar, så jag kan inte hålla de i händerna (måste då bära de i armvecken - vilket kan göra ont) och (tunga)hinderstöd. När jag var liten så stukade jag mina handleder ganska ofta, fråga inte varför - jag har ingen aning ;) men det är antagligen anledningen till att jag har så ont. Då jag har det här "problemet" så bär jag oftast bara fram räcken, inte lika många bommar - inte lika mycket ont. Det känns liksom inte värt smärtan att ställa fram en del hinder och sedan ställa bort de efter man har ridit. Men det är ju inte så bra att bara hoppa räcken, man måste ju träna på längdhinder också. På träningar har vi dock oftast oxrar fast då ställer ju inte jag fram allt själv. 
 



 
 
 
 
 
 
-Bildkälla
 

Om jag skulle ha egen gård med hästar eller ett ställe där man inte skulle behöva ta bort hindren så skulle antagligen läget se lite annorlunda ut.
 
Någon mer som känner igen sig? 
 

/Anique