Hamnat vilse?

Under gårdagen ska två hästar ha rymt ifrån en hage nere i närheten av Malmö. Hästarna sprang sedan ut på E6:an, i mottrafik. Ingen skadad i alla fall, men lite komiskt var det på något sätt. Det hade jag nog dock inte tyckt om något hade hänt :/



Fullärd ryttare?

Alla har väl hört att man inte är en "färdig" ryttare förrän man har ramlat av 100 gånger? Jag har insett att jag aldrig kommer att bli en färdigt ryttare i så fall.
Jag har ridit i lite mer än 6 år nu och ramlat av ungefär tio ggr totalt. Om jag ska ramla av 100 gånger i den här takten så kommer jag inte att vara en färdig ryttare förrän jag fyller typ 75!

Jag tror att jag ska låta bli att tro att det påstående är sant i fortsättningen...
Dessutom så tror jag inte att man KAN bli en fullärd ryttare. Det finns alltid saker att lära sig, grunder, skolor, detaljer och sitsförbättningar och massa andra tips och tricks på olika typer av hästar.
 
Det här var sist jag ramlade av. Mitt under lektionen så får min häst flipp (av fortfarande okänd anledning) och slänger av mig, haha!



Tillbaka??

Nu får jag ta mig i kragen!? Funderar på att komma igång med bloggandet igen. Startade en egen blogg nyligen som jag börjat skriva oftare på, men vore roligt att hålla igång denna också. Dock så skriver ju inte Annie här längre och Anique verkar ha glömt bort den här delen utav den virtuella världen.
Och själv slutade jag blogga här för typ två månader sedan av personliga skäl. Ibland blir inte allt som man tänkt sig här i livet! Men nu mår jag i alla fall bättre och är redo att ta nya tag!

Så vad säger ni? Here we go again!
Fortsätter blogga lite här till en början samtidigt som jag driver min egna blogg brevid. Så här har ni tjejen som är redo för en comeback!



 

Skolutflykt

Okej, nu lämnar jag hemmet. Ska på något som kallas Skolan Dag. Vet inte riktigt vad vi ska göra förutom att vi ska ut i skogen och gå, samt grilla korv. Har i alla fall tagit en släktings hund till låns över dagen som ska få följa med. Gör det hela lite mysigare för mig som är djurfantast.

Djur + Vänner + Lång promenad i skogen = Möjligheter till att bli en hyfsat bra dag.
 
Minns ni när man var liten och tog kort? Man blev jättenöjd om en del av motivet överhuvudtaget kom med på bilden. Den här bilden påminde mig om den tiden (förutom att den här bilden är tagen för ett halvår sedan). Jag vet att den är fail, därför jag var tvungen att ta just den ;)
 

 



Bra humör? Nja...

"I saw you
I wanted you
I got you
I liked you
I loved you
I lost you
I miss you"
 
Jag och mina medmänniskor vill inte alltid samma saker. Tyvärr är detta något som man i många syften lär sig den hårda vägen.
 



What would I do without them?

När man har det som värst är det enklare att se vad i livet man verkligen uppskattar. Men ska inte ta allt och alla för givet.

Jag hade kunnat vara helt utan vänner eller haft mängder av ytliga sådanna. Men istället så har jag vänner som jag kan lita på, som betyder något för mig, varesig jag träffar dom ofta eller i stort sätt aldrig, så finns dom där. En riktig vän finns alltid där för en och det känns underbart att veta att det finns människor som bryr sig om en. Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men mina vänner har alltid haft öppna armar för mig även när det har gått lång tid efter att vi setts. Jag är så glad att jag har dom, men vet att jag inte kan ta dom för givet.

Samma sak med hästarna. Jag uppskattar så sjukt mycket att jag har dom. Det är en extremt dyr sport, men trots det lägger mamma ut pengar på att jag ska få hålla på med det jag älskar. Hästarna är också underbara på sitt sätt, dom beter sig på det viset man förtjänar... men så är det väl med alla djur. Behandlar du dom på ett bra sätt så uppskattar dom dig, behandlar du dom illa visar dom ingen tillgivenhet och så enkelt är det.

Till skillnad ifrån människor så är djuren helt okomplicerade. Dom har alltid raka, lättförstådda anledningar till alla sina beteenden. Inga omvägar eller krångliga förklaringar som uteblir. Jag menar inte att människor är hopplösa, kommuniktionen och känslorna mellan oss är bara så mycket mer komplicerade.


Hästarna är fantaisktiska vänner när man bara behöver tröst, någon som lyssnar. Det bästa är dock att jag har både hästarna OCH mina nära mänskliga vänner till detta.

That´s everything for now
 



En olycka händer så lätt

Hade egentligen tänkt lägga ut bilder ifrån förra helgen då det var tävlingar i hästhoppning i stallet där jag rider, men det har inte riktigt blivit av. Jag satt i alla fall igår och kollade igenom tävlingsbilderna som jag fotograferade. Jag kan nog inte riktigt säga att jag var så noga med kvaliteten just då när jag ser på bilderna nu i efterhand, men skitsamma. Det var kul att fota i alla fall... dessutom är ridhus värsta tänkbara miljön att fota i.
 
I vilket fall, det jag egentligen tänkte skriva om är hur glad jag är att det är hjälm- och västtvång på juniorer i hoppning. När man tänker efter; hur många människor har räddats ifrån allvarliga skador med hjälp av den obligatoriska skyddsutrustningen? Väldigt många lär det ju vara!
 
I helgen skedde en liten olycka, eller en omkullridning rättare sagt, som fick mig att fundera lite på just det. På bilderna jag tog (beskurna väldigt mycket, därav den extremt dåliga kvalitén) så ser det ut som om hästen ska bryta både ben och nacke. Okej, kanske lite överdrivet, men ni fattar. Både ryttare och häst reste sig upp utan synliga skador efteråt, men man började ändå tänka på vad som kunde ha hänt om det hade gått illa.
 




Den här gången tar vi det ur ryttarens perspektiv; vad hade hänt om ryttaren istället hade blivit avslängd och landat med ryggen eller huvudet på bommen? Tänk på vad som hade kunnat hända om hon då inte hade säkerhetsväst respektive hjälm då. Många klagar på att det är så obekvämt och jobbigt med framför allt västen, men egentligen, är det inte värt det ifall olyckan väl är framme?
 



Bubbles

Living in my little bubble


Jag känner mig helt innesluten i mig själv, förstörs sakta inifrån och ut. Men jag klarar det... jag är tillräckligt stark för att ta mig igenom det här. Jag har mött motgångar förut och dom har gjort mig starkare. Jag klarar det här...




En sanning


Allt jag har att säga just nu är att jag kommer inte att blogga på samma sätt som vanligt. Oväntade saker händer i ens liv ibland, saker som vänder upp-och-ner på hela ens tillvaro.
 
Även om det känns som om du har det jobbigast i hela världen så är du inte ensam. Du är inte den första det händer. Andra har gått genomgått precis samma sak som du och kommit ut starkare på andra sidan efteråt. Du kommer att överleva precis som alla andra innan dig har gjort. Uppskatta det du har istället för att begrava dig i dina sorger, åtminstone så gott det går...
 



I felt them all







Jag vill så gärna tro att det är så här....




Ridlektion

Igår hade jag min ridlektion för veckan. Det blev inte riktigt som jag trodde, jag red inte Kadoor som planerat. Istälelt fick jag testa en häst som var ny för mig. Jag hade blivit tilldelad Hugin, en femårig fjording som bara varit på ridskolan ett kort tag.

En riktig gosegris var han. Stod och kela och buffa hela tiden, lite nafsig i boxen dock (men sådanna är ju dom flesta unghästarna någon period i livet).
Han var väldigt speciell att rida, inte på något negativt sätt utan positivt. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att han kändes annorlunda med honom men i alla fall.
Han var känslig för drivande skänkeln och mjuk i munnen. Lite krångligare var det dock med sidförande skänkel som han inte riktigt ville gå undan helt för. Men han hade inga större problem med att samla sig även om han gärna sprang på i hög hastighet.

Vi red mycket på stora volter och gjorde mycket skänkelvikningar. På volterna gick han ganska bra medan skänkelvikningarna inte blev riktigt lika lyckade. Men som jag sa sidförande skänkel funkade inte till 100%. Får jobba med det mycket som uppvärmning nästa gång jag rider honom.
Men jag skulle mer än gärna rida denna lilla killen igen.


Hugin kommer fram och hälsar i hagen i sommras
 



Pessoabett

Det har under en lång tid nu pågått vilda disskussioner kring pessoabettet och dess inverkan på hästen. Så nu tänkte jag ta upp det här.

Låt oss börja med lite historia. Det så kallade "pessoa"-bettet tror många att det var den kända hoppryttaren Nelson Pessoa som designade. Men så är inte fallet. Nelson Pessoa däremot den som introducerade bettet i Sverige.
Det riktiga namnet för bettet är "Dutch Gag" och är alltså ursprungligen ett Holländskt hissbett. Det användes från början på körhästar.


Bilden är lånad ifrån Hööks hemsida


Okej, här kommer då bettets inverkan i korta drag.
Hittade en jättebra animering på vad som händer när du tar ett tygeltag med ett pessoabett i hästens mun. Om man skulle ha tygeln i den allra nedersta ringen på ett pessoa skulle inverkan givetvis bli mycket skarpare än vad animeringen visar.
Det som händer är i alla fall att:
1. Mungipan dras upp ordentligt (vilket i sort sett alla bett orsakar, men det blir lite kraftigare med pessoabett)
2. Sidstycket dras framåt/nedåt. Och eftersom att sidstycket är fäst i nackstycket så ger ett tygeltaget ett kraftigt tryck på hästens nacke. I hästens nacke finns flertalet väldigt känsliga nerver, så ett tryck på hästens nacke upplevs som ett stort obehag. Ofta försöker hästen motverka obehaget med att sänka nacken/huvudet lite och många använder detta som "hjälp" (fusk enligt mig) för att få hästen att gå i form.
3. Hela bettet vrids om inne i munnen.

Bildkälla: http://migrated.ifokus.se/uploads/6e4/6e406163bc96b2a89962e361682ac2dd/pessoa-pop-eye2.gif

Sådär, nu kanske ni vet lite mer om detta bettets inverkan på hästen. Många tycker att trots konsekvenserna så är detta ett effektivt bett på "heta" hästar. Och jag säger inte att dom har fel, nog kan det vara effektivt men min fråga är: "Vill man utsätta sin häst för detta obehaget?"
Tänk på det. Nu låter jag var och en ha sin egen åsikt om dessa betten. Men själv tycker jag inte att dessa ska användas av vem som helst. Är man för hård på handen så är det speciellt uppmuntrande för hästen. Tack för mig!
 



När glömskan faller till...

...blir bloggen ganska tyst... för vissa i alla fall.
 
Jag kan ju med min största glädje säga att ridningen har börjat igen!!! Lyckliga jag!
Har ju varit utan hästar nästan ela sommaren. Men nu är ordningen återställd i alla fall.

För tillfället rider jag Kadoor. Han är en knabstrupperkorsning som stått på ridskolan ganska länge nu. Supermysig att stå och kela med, men han har sina knep för att slippa anstränga sig. Han har en ovana att rätt som det är tvärstanna oavsett gångart för att sedan försöka ta sig in till mitten. Han vet ju att om man ställer sig på medellinjen så är det dags för avsittning.
Men han är i alla fall riktigt go att rida.

Här får ni en bild på honom sen i vintras


Nu på tisdag blir det dressyr på den här lille hästen. Ni kanske får en liten utvärdering på passet efteråt ;)




 

Dekorerade bett

Jag nämnde ju dekorerade bett igår. Tänkte bara visa er två av Hööks modeller av lite fantasifullt designade bett.

Här är bettet som hästen på bilden från igår hade på sig.Vanligt tvådelat med bruna ringar och små pärlor på.


Själv föredrar jag dock detta bettet nedan. Tycker faktiskt att det här är riktigt fint. Passar även till storhäst tycker jag. Det ovan hade jag nog bara haft till ponny, men det här var riktigt fint anser jag.
 

Conchos

Jag har skaffat mig någon typ utav förkärlek till allt som är beprytt med conchos, ni vet dom där runda i silverutsmyckningarna som finns på westernutrusting. Jag tycker att det är hur fint som helst. Så fort jag ser ett westernträns med conchos så tycker jag att det är otroligt fint. Inga conchos = fint men inte samma effekt. Bara jag som är sådan?

Concho ifrån en kompis westernsadel


Westernträns med conchos. Bilden är lånad ifrån Hööks: 
http://www.hooks.se/product.aspx?productid=300595&deptid=114&sortType=sortPopularitet&sortOrder=DESC



Kolla förrsten in det stendekorerade bettet på bilden ovan. Tufft tycker jag. Det har blivit allt vanligare med dekorerade bett. Vad tycker ni?
 

Besviken

Är det bara jag eller blir man alltid sjuk när man har något att se fram emot?

Igår mosre fick jag helt svullna halsmandlar och feber, inte kul. Men själva grejen är att igår skulle jag ha haft min första ridlektion sedan i våras, det har ju varit sommaruppehåll. Såg fram emot det extremt mycket. Jag har liksom inte varit i stallet på hur länge som helst nu.
Men nej, givietvis går jag och blir sjuk samma morgon. En besviken Rebecca som efter en del övertalning gick med på att stanna hemma blev resultatet...

Får dessutom idag reda på av Annie att jag skulle ridit min lilla Ängel. Gjorde mig jätteglad, för då vet jag att jag kommer att få rida henne dom närmsta tre veckorna. Men på samma gång så gick jag miste om en lektion med henne nu...


Som om det inte var nog med det så skulle jag egentligen till Liseberg idag. Jag, pojkvännen och lite kompisar till oss skulle dragit och kollat på Alice Cooper kl. 21.00. Men dom får sticka själva istället. Synd bara, för jag hade verkligen sett fram emot det. Ibland vill inte jag och min kropp samma saker, men sånt är livet.
 

OS är igång

Jag är så taggad inför att följa alla ridgrenar i OS nu. Invigningen var ju igår som jag antar att ganska många vet.
Första delen av ridsporten började 11.00 i morse. Nämligen dressyrmomentet i fälttävlan! Det har blivit en okej start och idag har vi två svenska starter i alla fall.
 
Här har ni den just nu pågående dressyrdelen: http://www.svtplay.se/live/167580/ridsport-falttavlan-h-d-
 
För er som vill ha hela programmet för ryttar-OS så har ni det här: http://www.hippson.se/blogs/OS-kollen-2012/tv-tider-for-os-ridningen.htm
 

Hemma!!

Nu är jag hemma igen så bloggningen påbörjas från min sida igen!! :D

Hästmassage

Hästmassage. Det är ett ganska nytt begrepp inom ridsporten som växt sig allt större dom senaste åren. Hästmassagen började väl egentligen användas först i USA. Om jag inte minns fel användes hästmassagen ifrån början som en teknik för att lugna ner dom heta fullbloden som tävlade på galoppbanorna. Denna tekniken utvecklades så småningom och man insåg att den kunde vara till mera nytta än bara i avslappnande syfte. Massagen började användas som den gör i dagsläget, för att få bort spänningar och muskelprobem samt känna på leder med mera.

En utav dom massörer som till stor del hjälpte till med införandet av hästmassagen till Sverige var Marina Axelsson-Callum som utbildade sig till hästmassös i USA. Hon har nu här hemma i Sverige släppt en egen bok som jag givetvis införskaffat.

Boken är pedagogisk och intressant. Dom visar med detaljerad text hur man själv kan göra flertalet enkla övningar för såväl avslappning som streching. Hon tar även upp viktisga fakta kring foder, träning och uppvärmning mm.

Jag rekommenderar den varmt i alla fall. Var tvungen att fota av mitt exemplar av hennes bok.

Framsidan av boken


Baksidan


Ett av mina favorituppslag. Jag sitter hemma och över för fullt på att lära mig alla hästens muskler på både svenska och latin.


Detta uppslag med hästens skelettdelar blir nästa utmaning när jag har lärt mig musklerna
 
 
 
 

Dator i Danmark

Det visar sig att jag har tillgång till dator med internet här i Danmark. Vilket så klart är positivt, nackdelen är dock att jag inte kan visa er några  nya bilder, så jag får använda gamla bilder till mina inlägg medan jag är här. Ni får helt enkelt stå ut med det.
 
Jag funderar på om jag, när jag kommer hem, ska göra en liten fortsättning på inlägget som kommer upp imon.
Jag har i alla fall en del ideér på lager som jag kan göra inlägg av. Måste bara hitta tiden och lusten till att skriva dom också (men som sagt, det får bli när jag kommer hem härifrån).
Jaja, finns det några önskemål på inlägg så är det bara att ge förslag. Jag ska försöka skriva om så mycket olika men varierande saker som möjligt inom ridsporten.
 
Gammal, tidigare använd, bild på mig och Rosa som numera har flyttat tillbaka till sin gamla ägare.
 

Tidigare inlägg