Motivation

Jag har inte varit sådär super motiverad till saker de senaste tiden. Ibland har jag sånna dipper och det är verkligen inte så kul, jag tror inte jag är den ända.
 
 
Anledningen till att jag är lite deppad/omotiverad är nog för att det inte går så jätte bra med ridningen just nu. Jag är en sådan person som påverkas mycket av hästarna och ridningen - även andra saker såklart men till största delen så är det de två sakerna. Jag kan bli helt överlycklig när det går bra i ridningen och då är jag helt motiverad till allt! Då får jag lite "hyperattacker" och är bara allmänt glad. Men så glad som jag kan bli, så ledsen kan jag också bli. När det går dåligt och jag känner att jag inte utvecklas eller bara får dåliga eller okej ridpass under en längre period då blir det så. Det påverkar mig inte bara i ridningen men utan i alla (de flesta) sakerna.
 
 
Just nu är jag som sagt inne i en sådan "omotiverad" period. Jag ligger mest och degar hela tiden. Källan till den här "dippen" är nog att jag inte är där jag hoppades på. Allt från att jag inte har tävlat i sommar till att när jag var 10 år och sa att jag skulle rida ett SM när jag var femton år. Planen var ju att jag antagligen skulle tävla i sommar, men så flyttade ju hästen. För mig är det lätt att jag börjar tänka alldeles för mycket och fantiserar över hur jag skulle vilja ha mitt liv, hur många hästar jag skulle ha, vilka tävlingar jag skulle åka på, hur jag skulle lägga upp det med skolan och seglingen med mera. Men det tänkande gör mig bara olycklig! Jag måste lära mig att njuta av det jag har. Jag måste dra åt mig de sakerna jag vill ha och det jag vill uppnå. Det är dock bra mycket lättare att säga en att göra. 
 
 
Det jag vill börja med är i alla fall ett väldigt bra ridpass. Där jag liksom får en "wow" känsla. När jag red Winsly hade vi lite dipper här och var men det gick ofta över fort och när vi hade dipper så kom det ofta "wow" moment efteråt. Men nu har jag inte haft det och när jag red Whisper så hade jag några "wow" ridpass men de flesta var "okej", det leder till att mitt självförtroende ligger och skrapar lite i botten. Jag tror inte så mycket på mig själv som ryttare, att jag inte klarar att rida de hästarna jag rider osv. Men det här är defintivt något jag ska ändra på! Skolan börjar den 22 (hjälp) och innan dess så ska min motivation vara på topp, eller åtminstone bra! Jag ska leta efter en ny häst att rida som jag sedan kan tävla och komma upp i klasserna med.
 
Är det någon mer som har det som jag att hästarna påverkar ens vardag och motivation väldigt mycket?
 

/Anique
 
 

Längdhinder hemma

Något jag har funderat lite på är längdhinder hemma, hur ofta man använder de. 
 
Jag är en sån som inte alls gillar att släpa fram hinder - dock älskar jag att hoppa, haha. På ridskolan jag rider och där även Whisper stog innan måste man vara över 18 år eller ha med en myndig person om man ska hoppa. På grund av detta red jag oftast bara med bommar. När jag väl hoppade så var det oftast Annie som var med (eller Sara). När Annie var med så har jag oftast bärt fram hindren själv. Men det gör ont när jag bär tunga bommar, så jag kan inte hålla de i händerna (måste då bära de i armvecken - vilket kan göra ont) och (tunga)hinderstöd. När jag var liten så stukade jag mina handleder ganska ofta, fråga inte varför - jag har ingen aning ;) men det är antagligen anledningen till att jag har så ont. Då jag har det här "problemet" så bär jag oftast bara fram räcken, inte lika många bommar - inte lika mycket ont. Det känns liksom inte värt smärtan att ställa fram en del hinder och sedan ställa bort de efter man har ridit. Men det är ju inte så bra att bara hoppa räcken, man måste ju träna på längdhinder också. På träningar har vi dock oftast oxrar fast då ställer ju inte jag fram allt själv. 
 



 
 
 
 
 
 
-Bildkälla
 

Om jag skulle ha egen gård med hästar eller ett ställe där man inte skulle behöva ta bort hindren så skulle antagligen läget se lite annorlunda ut.
 
Någon mer som känner igen sig? 
 

/Anique

Sadlar

Något jag har funderat mycket på är sadlarna vi använder till hästarna. Det är ju väldigt viktigt att sadeln ligger rätt på hästens rygg och att hästen kan röra sig naturligt som möjligt med den. Sen är det ju väldigt viktigt att den passar ryttaren, både i sitsen (den ska inte vara för liten, men inte heller för stor) och att kåporna passar benen. Det är inte skönt att få benen utanför kåporna eller ha skänklarna på sadeln. 
 
När jag red Whisper så hade jag lite halft problem med den sadeln. Om jag inte har helt fel så var det en Hippo sadel (hopp såklart) men jag vet inte vilken typ det var. Den var i alla fall ganska lagom i sättet men kåporna var gjorda för någon som var x antal centimeter kortare än mig! Detta ledde till att jag gärna hade alldeles för korta läder. Vilket gjorde att jag lätt kom ur balans när Whisper bockade och därmed lätt åkte av. Om man vill ha bättre stöd när hästen bockar så tycker jag oftast att det är lättaste att ha hoppläder - dock inte för korta! Då kommer man som sagt lättare ur balans. När jag skulle hoppa så blev det att jag ställde mig på tår när jag hoppade och rumpan för långt ifrån sadeln = inte den bästa sitsen. Under ett tag så la jag fram överlivet ganska mycket, även på de mindre hindren. Det slutade jag med ganska fort men det gjorde mig även osäker. Jag visste inte riktigt hur det såg ut när jag hoppade. Om jag stog upp för mycket eller om jag la fram överlivet för mycket. 
 
En sån här sits vill jag helst ha. Eventuellt rumpan liite närmare sadeln.
 
När jag red Winsly så hade han en allroundsadel. Den satt jag i ganska bra - dock lutade jag lätt lite för långt fram, men det tror jag beror på sättet som jag red honom (red nästan alltid i en lättare sist vilket resulterade till att jag lutade mig framåt när jag travade lätt). Den sadeln var i alla fall rätt så skön när han sparkade bakut (vilket kunde vara allt från inga gånger till 30 gånger per pass). Med den sadeln kunde jag ha "lagom" långa läder. Vilket antagligen funkade ganska bra då jag bara åkte av runt 3 gånger när han sparkade bakut/bockade och jag red honom ganska länge. 
 
Detta är den bästa bilden jag har på hennes sadel. Den ser väldigt skön ut - vilket den är men den passade inte riktigt mig.
 
Det jag försöker säga är att när man köper en sadel så är det väldigt viktigt att den passar hästen men också väldigt viktigt att den passar ryttaren! Då får båda de bästa förutsättningarna = nöjd häst och ryttare. Sen går det kanske inte alltid att få det helt perfekt om man inte har en väldigt stor budget. Sadlar kan ju trotsallt vara väldigt dyra. När jag åkte av Whisper när jag red barbacka så la jag sedan på en sadel. Det var dock inte hennes sadel utan en av ridskolehästarnas så hennes låg i stallet. Jag gillar inte riktigt den sadeln när jag rider den hästen men när jag hade den på W så var den faktiskt riktigt skön! Jag satt mycket rakare och fick W mer framför mig.
 
/Anique